Vittnesbörd 2 För ett par veckor sedan ringde min bror mig tidigt en morgon. Jag var på väg till jobbet och blev förvånad över att han ringde, och så tidigt på dagen. Han hade ju varit sängbunden i flera månader och den enda han talade med på telefon var vår mamma. Det enda jag fick ur mig var ett hej, sen säger Håkan: ”Björn, jag har blivit frälst”. Jag fattade ingenting och jag frågade mig om jag verkligen hade hört rätt. Sen säger han att han är hos mamma, som bor utanför Skara. Jag blev ännu mer förvirrad – hur hade han orkat köra enda till mamma från småland, i hans tillstånd? Han förstår att jag är lätt chockad över att han ringer mig. Han skrattar och säger igen: ”Björn, du förstår jag har blivit frälst och helad”. Nu började tårarna komma i mina ögon och mitt hjärta dunkade på som ett expresståg. Han berättade att han inte ville ringa mig förens han hade fått allt bekräftat av läkarna. Håkan berättade för mig att han en dag några veckor tidigare klivit upp ur sin säng och gått till den närmaste kyrkan, och där hade han träffat en man som visade sig vara en profet. Profet? Jag trodde bokstavligen att jag drömde där jag satt på spårvagnen. Håkan hade sträckt fram handen till ”profeten” och sagt: ”Hej jag heter Håkan och jag har cancer, och jag undrar hur man blir frälst?” Profeten hade bett och lett Håkan och hans hustru, som följt med honom till kyrkan, till Herren Jesus. Efter det hade profeten bett för Håkans sjukdom. Håkan berättade att han upplevde en sådan lycka efter att han hade lämnat sitt liv i Herrens händer, och att han hade känt en förändring till humöret och hälsan direkt. När han några dagar senare var på onkologen för att träffa sin läkare, så fattade läkaren ingenting. Hon var tvungen att hämta en läkare till, för Håkans provsvar var obegripliga. Några veckor tidigare visade svaren på en långt gången cancer i levern och att även lungorna var angripna, men nu visade svaren att han var ”frisk”. Håkan har aldrig i hela sitt liv haft så bra provsvar. Levern var återställd till sin normala storlek och blödningarna i den hade upphört. Jag talade med Håkan igår och då berättade han att han hade gått ut för att hämta in ved, då han helt plötslig har styrka och kraft i sina axlar som varit mer eller mindre obrukbara på grund av en bilolycka för en hel del år sedan. Han hade släppt veden och stått och vevat med armarna som en tok, och sedan hade han skrikande rusat in till sin hustru vrålande Hallelujah! Hans hustru hade bara stirrat på honom och inte fattat någonting. Senare visade det sig att de trasiga benen och lederna i hans axlar var helt återställda, och den operation han hade stått i kö för fick strykas. Som en bonus vid samma läkarbesök fick han också veta att han inte längre lider av diabetes. Jag hann aldrig åka till min bror som det var planerat, utan nu kommer han upp till mig om en vecka – HALLELUJAH! Detta som min bror har fått varit med om har skapat en kedjereaktion där de bor. Nu har de bönemöten hemma hos Håkan och han går inte en meter utan sin bibel. När jag talar med honom i telefon så är han alltid på gång. Han skall iväg på möte eller hem till någon broder för att be och läsa bibeln. Våran mamma, som har varit en stark skeptiker går nu med Håkan och tar nattvarden! Detta som hänt och händer är mer än jag någonsin vågat drömma om. Gud är sannerligen övermåttan god. Jag vill tacka er som har haft min bror i sina tankar och böner. Jag är för evigt tacksam. Jag kommer att få tillbringa evigheten tillsammans med min bror – det är helt otroligt! En rolig detalj – i Håkans journal står nu följande: Verkar vara ett ingripande av Gud. [ FÖREGÅENDE SIDA ]