Vittnesbörd 1 JAG ÄLSKAR JESUS! Ja, det är verkligen så. Jag älskar Jesus! Man kan säga att han faktiskt har räddat mitt liv. Mitt namn är Annica Adolfsson, jag är 45 år och bor i Kosta med min man Lasse. Jag är "nyfrälst" sen tre månader tillbaka. Gud har alltid funnits i mej. Jag har bett till Gud i olika situationer. Frid har jag alltid hittat i kyrkan men jag har aldrig tyckt om Gudstjänsterna. Dom har varit torra och tråkiga. Jag ville ha liv och glädje. Under mitt liv har jag förlorat många anhöriga och vänner och haft mycket sorg men jag har aldrig funnit tröst någonstans mer än i en tom kyrka. Det har aldrig funnits någon att prata med om sorg och känslor. Jag blev en sökare. Spådomar med tarotkort, kristaller, healing, seanser, intresse för tidigare liv mm allt detta blev ett naturligt inslag i mitt liv men jag kände mej aldrig riktigt lycklig.

Den 30 juli 2006 fick jag höra talas om en kille som var pastor för dom som inte går i kyrkan. Han skulle vara rolig att lyssna på och han fanns på Jesusfestivalen i Älmhult. Jag var nyfiken men samtidigt skeptisk. Det skrivs sällan något gott om frikyrkor. Frikyrkor nämns bara om människor gjort något fel och då döms alla kyrkor ut för det. Aldrig att det skrivs något gott om Gud/Jesus/Den Helige Ande. Däremot verkar det vara fritt fram att skriva om sex, droger, misshandel, våld och krig. Tarot-annonser täcker hela sidor. Hur som helst. Det var mycket Halleluja och Amen och massor av musik och glädje. JAG VAR JÄTTERÄDD!!! Tänk om någon skulle tilltala mej.

Någon frågade om dom fick be för mej, som sökare sa jag naturligtvis ja. Vi var några som läste en överlåtelsebön högt, (man ber om syndernas förlåtelse, tror på att Jesus dog på korset, begravdes och uppstod på tredje dagen) tillsammans sen bad folk för mej på olika språk. Det kändes faktiskt riktigt bra men jag var fortfarande rädd eftersom alla var så glada. Varför blir vi så rädda för äkta sprudlande glädje? Efter några veckor började någonting hända inom mej, (jag gjorde ingenting speciellt utan levde som vanligt) men helt plötsligt började jag känna obehag för mina kristaller, mina andliga böcker och en del skivor. Jag var tvungen att kasta dom. Ingen sa att jag skulle göra det utan det kom inifrån. För varje sak jag kastade ut kände jag mer och mer kärlek i mitt hjärta och en inre glädje började växa som jag trodde inte fanns. Jag och mina 5 nyfrälsta vänner kom i kontakt med Pingstkyrkan i Emmaboda. Där fick jag för första gången uppleva äkta gemenskap med människor, dom visade omsorg för mej. Aldrig har jag blivit bemött med sådan kärlek. Jag var välkommen! Allt jag hade saknat under 45 år fick jag uppleva under 3 månader. Jag har alltid trott att jag känt kärlek, glädje och förlåtelse tidigare men allt bleknade bara bort för någonting mycket starkare. När jag släppte New Age förändrades mitt liv!! Jag är fortfarande sjuk, har fortfarande problem men allt är lättare att hantera. Det finns alltid någon att prata med. Ingen för något vidare! Jag är samma människa som innan fast med ett hjärta som svämmar över av kärlek och glädje. Sakta men säkert lär jag mej om Bibeln. Jag behöver inte förstå allt, det känns bara så rätt i mitt hjärta. Jag läser lite ur Bibeln varje dag, ber lite (till Jesus). Min man och jag sjunger mycket lovsång. Tyvärr möter jag mycket oförstånd och motstånd. Varför är vi rädda för Gud och Jesus men inte för krig, våld, tarotkort, seanser, droger? Min önskan är att alla tog kontakt med en frikyrka och blev frälsta. Det skulle rädda mångas liv, det vet jag. VAR INTE RÄDD FÖR GLÄDJEN! VAR INTE RÄDD FÖR PINGSTKYRKAN ELLER ANDRA FRIKYRKOR! VAR RÄDD FÖR DOM SOM INTE ERKÄNNER JESUS! Guds kärlek öppnar våra hjärtan. Är det inte det vi vill? Jag är stolt över att kunna säga att jag är en "Halleluja-människa". Joh. 14:6 Jesus sa, Jag är vägen, sanningen och livet. Gud välsigne er alla / Annica [ FÖREGÅENDE SIDA ]